Penny Lane - the chinchilla from hell
Okej, jag ska berätta om natten som var. Fast jag kanske måste börja med att berätta vem Penny är.
Djuret på bilden är alltså min chinchilla, Penny Lane.
Jag valde just denna bild för att hon visar sin allra mest förekommande sida, grinig och sur. Ser ni?
Okej, vad behöver man veta om Penny.. Hon tycker om att gnaga och eftersom att chinchillor är nattdjur så tycker hon om att gnaga på nätterna. Det låter högt. Hennes bur står i sovrummet.
Så, åter till natten. Runt kl 03.30 tröttnade jag på att bli väckt hela tiden av hennes konstanta gnagande på någon random pinne så jag knackade hårt i sängbordet för att hon skulle fatta piken. Det funkade förut, men inte längre. Hon har liksom kopplat att knackandet inte är länkat med något farligt, som ett anfallande rovdjur. Så hon fortsätter gnaga och jag fortsätter bli väckt.
Andreas ligger brevid och vrider och vänder på sig så jag frågar honom om han kan bära ut Penny till vardagsrummet. Okej säger han, reser sig upp och tar tag i Pennys bur och lyfter. Då hör jag världens högsta och mest utdragna smäll; BAAAM!!
Jag: Vad gör du?!
A: Jag tappade buren!
Jag: Vafaaaaan..
Pennys bur har alltså en "botten" som man kan ta loss, där nere ligger all hö, spån och annat skit. Om man inte spänner fast resten av buren så blir det svårt att få med botten när man lyfter. Botten var inte fastspänd, förutom på ena sidan så det måste blivit en ordentlig åktur för den stackars chinchillan som trots detta glatt skuttade ur buren och in under sängen när jag vinglade upp och tände lampan. Nästföljande minuter handlade om att försöka skrapa ihop hö, spån och whatever, sätta ihop buren och ligga på golvet och stöna: Koom fram dåå chinchillajävel! Okej, sådär lät det bara i mitt huvud, för det var Andreas som låg och kravlade och han kör mer på: Kom fram nu lilla gumman så får vi se att det gick bra med dig, se så, kom fram nu.. Vilket såklart fungerar bättre än vad min taktik skulle gjort. Tillsist fick vi ihop allt och kunde bära ut henne i vardagsrummet, stackarn.
Omöjligt var det att somna om efter den pärsen självklart, herregud hon hade ju kunnat dö! Och vilket dåligt samvete man får för att man inte klarar av att sova när hon bara gnager på en liten pinne. Dessutom upptäckte Andreas att hon är lös i magen igen, något vi trodde var överspelat. Somnade iallafall om tillslut (tror jag), men när jag vaknade imorse hittar jag min livsviktiga almanacka halvt uppäten. Självklart har Andreas ställt buren för nära skrivbordet och Penny ansåg det lämpligt att dra in almanackan som låg tillräckligt nära i buren och så att säga go to town på den.
DET mina vänner, var natten from hell. Penny sover fortfarande (lucky bastard), eller så är hon avsvimmad efter att ha fått i sig massa skadliga kemikalier som almanackan bestod av. Det återstår att se.
